I ett tidigare inlägg om Sexstrejken berättar jag lite om innehållet och tänkbara boksamtal kring denna tyvärr väldigt aktuella roman. Några gymnasietjejer som vill få slut på en sexistisk jargong inleder en Sexstrejk (läs ”hångelstrejk”) för att belysa problemet med trakasserier, övergrepp, ryktesspridning, oönskade dickpics och en tystnadskultur bland både tjejer, killar och personal på skolan som är svår att komma åt. I sann Lysistrate-anda märker vi hur ”tillsammans blir vi starka” fungerar i samtidens skolmiljö! En lättläst roman som gav viktiga och engagerade diskussioner där alla bidrog med tankar, egna funderingar och kopplingar, helt enkelt.
Jag arbetade med romanen i en åk.1 på SA under pandemin och då fick vi förmånen att använda BookBeat som komplement till den klassuppsättning som biblioteket hade köpt in. Att ha både bok och ljudbok fungerade mycket bra för många elever. Kapitlen i ljudboken stämde överens med kapitlen i romanen så alla hänvisningar fungerade för alla. Arbetet i stora drag:
- Vi hade kontinuerliga boksamtal i mindre grupper (se frågebank i bilagorna)
- Vi kom in på många samtal om bland annat mobbing, utsatthet, feminism, sexism och civilkurage. Några artiklar och aktuella tv-inslag kompletterade diskussionen (länkar finns i materialet men de kan nog bytas ut mot mer dagsaktuella inslag)
- Vi tittade igenom ett par frisläppta elevtexter från ett tidigare NP och skrev sedan en skrivuppgift som avslutning (uppgiften finns bifogad)
- Vi tittade också på inledningsscenerna till Lysistrate med Lena Nyman (SVT – öppet arktiv) så eleverna fick en uppfattning om inspirationskällan och lite allmän förförståelse kring originalet.
- Förslag på samtalsfrågor: Sexstrejken 1-4, Sexstrejken 5-10, Sexstrejken 11-20, Sexstrejken 21-34, Sexstrejken 35-53,
- Skrivuppgift Sexstrejken
Nora är en ung kvinna med somalisk bakgrund som i det inledande kapitlet av Suad Alis roman Dina händer var fulla av liv gör sig redo att för första gången på många år åka och hälsa på sina släktingar som är kvar i hemlandet. 





nya perspektiv.
I reportageboken Mammorna får vi höra andra röster än vi är vana vid. Segregation, frustration, våld, sorg, drogproblematik men också kärlek, omtanke och en aldrig sinande kamp för sina nära och sina bostadsområden skildras i de intervjuer som Alexandra Pascalidou sammanställt i en av 2018 års viktigaste böcker. Mammornas röster känns nära och trovärdiga, inte omskrivna och utslätade, och berättelserna om kampen för ett bättre liv i de så kallade utsatta områdena blir fulla av nya insikter för alla oss som tidigare bara följt massmedias rapportering härifrån.